Ur nr 6 år 2016

Böndernas 1900-tals historia. En betraktelse inför framtiden.

I en jubileumskrift om Små- och Familjejordbrukarnas Riksförbund utgiven 1948 skriver Riksdagsman Waldemar Svensson, Ljungskile, en lång utläggning om det småskaliga jordbrukets existensiella villkor under sena 1800-talet fram till de första åren efter krigsslutet 1945 och sina egna reflektioner om framtiden. Det som vi idag har ett facit över.

Det tydligaste med Waldemar Svenssons berättelse av landsbygdens förändring från mitten av 1800- talet fram till mitten av 1900- talet är kopplingen mellan landsbygd och stad. Industrialismens uppkomst och hur det svenska jordbrukets förändring skuggade industrins framväxt. Berättelsen börjar med beskrivningen av den kraftiga nyodlingen som skedde i spåren de fredssträvanden, efter Wasaättens ständiga krig, som med Karl XIV Johans fredskontakter med Ryssland gav Sverige en fred som varat i tvåhundra år. Men också gjorde att folkmängden ökade. När jordbruket i hela Europa utsattes för en intensiv konkurrens från import av amerikansk spannmål gynnades det svenska småskaliga jordbruket med ökad djurhållning delvis baserat på importerat foder. Vilket gjorde att man kunde basera en familjs existens på ganska små jordbruk. Första delen av 1900-talet präglades av det kaos som den europeiska förlusten av världsdominansen innebar. Och den starka industrialismen som blev svensk politiks riktlinje sedan de stora industriinvesteringarna på 1920-30-talen. Vilket för landsbygden kännetecknades av en ekonomisk och politisk skiktning mellan olika fastighetsägares villkor. Waldemar Svensson påpekar hur arbetskraftsbehovet inom den växande industrin löstes med ganska hårdhänta metoder angående äganderätt till fastigheter där de minsta fastigheterna skulle tvingas tillsammanläggning för att skapa stora enheter. Han fokuserar särskilt på den utredning som driver denna fråga, den s.k. 27- mannakommittén. Hans största klagomål gäller balansen mellan olika grupper av fastighetsägare, där de mindre fastighetsägarna som var medlemmar i Små- och Familjejordbrukarna inte alls var representerade i kommittén, medan RLF som hade de medelstora och större lantbruken i sin kår hade 10 representanter. De politiska partierna hade enbart fyra deltagare utan det var just olika intresseorganisationer som dominerade kommittén. Den demokratiska snedvridningen var tydlig, men uppenbart alltför känslig att för att kunna markera hårt. Det är vad texten visar.

Waldemar Svensson målade upp en framtid av ett starkt industrialiserat Sverige med en stor och välmående stadsbefolkning. Han insåg också att det skulle sätta landsbygden i en strykklass med stor avfolkning som resultat. Och en bondekår som skulle tvingas hårt rationalisera sin verksamhet för att möta stadsbefolkningens livsmedelsbehov och de kringkostnader som självklart skulle tillkomma. Hans funderingar i spåkulan räckte dock inte längre än till slutet av 1960-talet. Men det småskaliga jordbrukets existens var hans stora bekymmer.

Dagens utveckling, med en globaliserad handel med jordbruksprodukter hade han ju sett i slutet av 1800-talet. Att livsmedelsbrist skulle bli ett politiskt problem var han också medveten om efter WWII och resonemanget om folkförsörjning på mer spannmålsdiet som diskussionen var under kriget. Vilket i mycket påminner om nuvarande samhällsdebatt i livsmedelsfrågan. Men även ambitionen att driva en livsmedelspolitik utifrån befolkningens önskemål som tydligt präglade Frankrikes efterkrigspolitik med gynnande av nötköttsproduktion för att ge medborgarna tillgång till söndagssteken. En politik som idag tycks vilja förbereda medborgarna på en dyrare kost med mer vegetabilier av krigstidsmodell.

Insikten om transporternas betydelse för stadsbefolkningens försörjning blev uppmärksammat då Waldemar Svensson särskilt påpekade den allmänna fördyring av levnadsvillkoren som en koncentrerad stadsbefolkning innebär. Allting betraktade han som mer ekonomiskt i ett väl fungerande småjordbrukssamhälle. Där många funktioner i samhället var betydligt mer socialt vettigt än det han förutsåg i stadssamhället. Det som vi nu har som facit. Och hela denna förändring krävde en starkt lönsam exportindustri!

 Idag är industrisamhället på avveckling. Hundra år av industrisamhälle är under avveckling. Alla vet detta, men ingen vågar uttala den verkliga frågan som borde följa i spåret. Vad gör vi stället? Kostnaderna för industrisamhället finns kvar. Behovet av ett super-rationellt jordbruk som kräver extremt billiga transporter till städernas befolkning som kommer att ha allt sämre köpkraft framöver i det postindustriella samhällets spår. Att komma med förslag och idéer betraktas nog som hybris, men att läsa hur man funderade när industrialismen växte fram och möjligen spela bandet baklänges kan vara en tanke om framtidens möjligheter och förutsättningar. På gott och ont.

Thomas Gunnarson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar