Böndernas 1900-tals historia. En betraktelse inför framtiden.
I en jubileumskrift om Små- och Familjejordbrukarnas Riksförbund utgiven 1948 skriver Riksdagsman Waldemar Svensson, Ljungskile, en lång utläggning om det småskaliga jordbrukets existensiella villkor under sena 1800-talet fram till de första åren efter krigsslutet 1945 och sina egna reflektioner om framtiden. Det som vi idag har ett facit över.
Det tydligaste med Waldemar Svenssons berättelse av
landsbygdens förändring från mitten av 1800- talet fram till mitten av 1900-
talet är kopplingen mellan landsbygd och stad. Industrialismens uppkomst och
hur det svenska jordbrukets förändring skuggade industrins framväxt.
Berättelsen börjar med beskrivningen av den kraftiga nyodlingen som skedde i
spåren de fredssträvanden, efter Wasaättens ständiga krig, som med Karl XIV Johans
fredskontakter med Ryssland gav Sverige en fred som varat i tvåhundra år. Men
också gjorde att folkmängden ökade. När jordbruket i hela Europa utsattes för
en intensiv konkurrens från import av amerikansk spannmål gynnades det svenska
småskaliga jordbruket med ökad djurhållning delvis baserat på importerat foder.
Vilket gjorde att man kunde basera en familjs existens på ganska små jordbruk.
Första delen av 1900-talet präglades av det kaos som den europeiska förlusten
av världsdominansen innebar. Och den starka industrialismen som blev svensk
politiks riktlinje sedan de stora industriinvesteringarna på 1920-30-talen.
Vilket för landsbygden kännetecknades av en ekonomisk och politisk skiktning
mellan olika fastighetsägares villkor. Waldemar Svensson påpekar hur arbetskraftsbehovet
inom den växande industrin löstes med ganska hårdhänta metoder angående
äganderätt till fastigheter där de minsta fastigheterna skulle tvingas
tillsammanläggning för att skapa stora enheter. Han fokuserar särskilt på den
utredning som driver denna fråga, den s.k. 27- mannakommittén. Hans största
klagomål gäller balansen mellan olika grupper av fastighetsägare, där de mindre
fastighetsägarna som var medlemmar i Små- och Familjejordbrukarna inte alls var
representerade i kommittén, medan RLF som hade de medelstora och större
lantbruken i sin kår hade 10 representanter. De politiska partierna hade enbart
fyra deltagare utan det var just olika intresseorganisationer som dominerade
kommittén. Den demokratiska snedvridningen var tydlig, men uppenbart alltför känslig
att för att kunna markera hårt. Det är vad texten visar.
Waldemar Svensson målade upp en framtid av ett starkt
industrialiserat Sverige med en stor och välmående stadsbefolkning. Han insåg
också att det skulle sätta landsbygden i en strykklass med stor avfolkning som
resultat. Och en bondekår som skulle tvingas hårt rationalisera sin verksamhet
för att möta stadsbefolkningens livsmedelsbehov och de kringkostnader som självklart
skulle tillkomma. Hans funderingar i spåkulan räckte dock inte längre än till
slutet av 1960-talet. Men det småskaliga jordbrukets existens var hans stora bekymmer.
Dagens utveckling, med en globaliserad handel med
jordbruksprodukter hade han ju sett i slutet av 1800-talet. Att livsmedelsbrist
skulle bli ett politiskt problem var han också medveten om efter WWII och
resonemanget om folkförsörjning på mer spannmålsdiet som diskussionen var under
kriget. Vilket i mycket påminner om nuvarande samhällsdebatt i livsmedelsfrågan.
Men även ambitionen att driva en livsmedelspolitik utifrån befolkningens
önskemål som tydligt präglade Frankrikes efterkrigspolitik med gynnande av
nötköttsproduktion för att ge medborgarna tillgång till söndagssteken. En
politik som idag tycks vilja förbereda medborgarna på en dyrare kost med mer
vegetabilier av krigstidsmodell.
Insikten om transporternas betydelse för stadsbefolkningens
försörjning blev uppmärksammat då Waldemar Svensson särskilt påpekade den
allmänna fördyring av levnadsvillkoren som en koncentrerad stadsbefolkning
innebär. Allting betraktade han som mer ekonomiskt i ett väl fungerande
småjordbrukssamhälle. Där många funktioner i samhället var betydligt mer socialt
vettigt än det han förutsåg i stadssamhället. Det som vi nu har som facit. Och
hela denna förändring krävde en starkt lönsam exportindustri!
Thomas Gunnarson